Det älskade Van-mönstret

Text: Emma Berggren

Det är något visst med mönstret, det är bara så. Det är inte en mask som på en birma och det är inte prickar som på en ocicat, det är bara två fläckar på huvudet och en färgad svans. Ibland, eller rätt ofta så finns någon mer fläck som gör just din van unik.

Jag kan säga att jag än idag imponeras och blir lite extra lycklig när jag ser det där vackra mönstret! Det är enkelt, kan tyckas. Två fläckar på huvudet och en färgad svans. Men det är så mycket mer!

Dels är det just det – att det är supersvårt att få de där perfekta fläckarna på det perfekta stället. Sen är det till och med så att en extra fläck kan göra hela intrycket ännu läckrare. Jag föll som en fura för mönstret och jag gör det ännu idag.

Hur sitter de där perfekta fläckarna då? De ska alltså vara två fläckar, delade av en bläs, på huvudet, eller i pannan, som inte ska gå upp på öronen och helst inte nedanför ögat. Alva Uddin brukade säga att det skulle finnas “gardiner”. Vad menade hon med det? Jo att fläcken gärna fick gå ner till ögat och bilda en eyeliner. Det finns dock inget skrivet i standarden om just hur långt ner fläckarna får sitta. Bara att de ska sitta på huvudet. Men vi kan nog vara ganska överens om att på huvudet är just huvudet. Jag kan hålla med Alva om att det är väldigt attraktivt när fläcken går ner till ögat och bildar en eyeliner.

Kroppen ska helst vara helt vit förutom just på svansen. Några enstaka, små fläckar är inte diskvalificerande. Om färgen på svansen står det faktiskt att den kan gå upp lite på rumpan för att förstärka intrycket. Vilket vi i vankretsar brukar kalla “tailrunner” och är något många av oss gillar då det förlänger intrycket av svansen.

Turkisk Van har 25 poäng på päls och mönster, vilket är riktigt högt. Det är dessutom en konst att lyckas föda upp en kattunge med det perfekta mönstret. I en kull kan det födas alla kombinationer. Ett exempel är en av mina kullar på fyra kattungar blev helt olika. En unge fick två fläckar på huvudet, men färgen gick upp på öronen och den hade ett par extra fläckar på ryggen, på benen och vid svansroten. Ett av syskonen hade bara en färgad svans, ett tredje syskon hade en färgad svans och endast en fläck på huvudet medan ett fjärde kullsyskon hade perfekt mönster. Det är en gåta hur dessa fläckar fördelas.

Under många år har Föreningen Vangoran samlat in information om hur mönstret på kattungarna fördelar sig i kullarna. Intressant information som vi hoppats kunna ge lite svar på hur fläckarna egentligen nedärvs. Tyvärr ger det oss inte mycket fingervisning mer än att man kan se att vissa linjer oftare får mer korrekt vanmönster och att man ibland måste blanda in katter med lite mera färg i vissa linjer för att slippa få för många kattungar med exempelvis bara en fläck osv. Vi kan också se att en del linjer bär på mycket vitt, vilket kan resultera i exempelvis vitt på svansroten eller många kattungar med lite mindre färg trots att ett av- eller båda föräldradjuren har mer färg.

För oss som till stor del avlar på ett mönster så gäller det att lära känna de linjer man jobbar med och se bakåt men även framåt för att välja rätt partner. Givetvis är inte bara mönstret det vi har att ta hänsyn till. Många andra faktorer ska vägas in – så som temperament och typ, vilket gör det hela ännu svårare.

Men att avla på ett mönster är också galet spännande! Det finns nästan inget som är så roligt som att se vilket mönster kattungarna får. Att sitta där vid bolådan och se vad det blev är bland det bästa som finns. Man kan direkt se fläckarna, men det är inte helt tillförlitligt på små kattungar, då en bläs som ser ut att dela fläckarna kan växa ihop när huvudet växer, och ibland är det svårt att se en röd eller cremefärgad fläck på en nyfödd kattunge. De kan ibland ses först när kattungen är helt torr och lite större även om den funnits där från början.

Med den här texten vill jag egentligen bara berätta för dig som läser om Vanen och vanmönstrets förlovade land! Att se en katt med den rävrödaste färg, med sin maffiga plym till svans och två eyeliners som ramar in den busiga blicken – det är en sann fröjd!