Turkisk Van

Av Emma Berggren

Huvud – 25 p
I standarden så står det att huvudet skall ha formen av en kort, trubbig triangel. Bilden visar vad standarden menar med det. Här är en bild av en Turkisk Van med exakt den formen på huvudet. Nu kommer jag att hoppa över de övriga detaljerna i huvudet och gå direkt till öronen. Jag återkommer till de övriga lite längre fram.

Öron – 10 p
Öronen skall vara medium till stora, breda i basen och sitta med ett öras bredd, står det i standarden. Det står också att örat skall vara föredragsvis vitt och att toppen skall vara rundad. Vi återgår till bilden här igen. Örat spelar en stor roll i helhetsintrycket av huvudet och den korta trubbiga triangeln. Se här hur örat är en förlängd del av linjen som går från hakan över kinden och ända upp till örontoppen. Om örat varit för högt placerat eller kanske suttit för brett isär, då hade inte triangeln inte fått den rätta formen. Om örat haft för smal bas hade uttrycket inte blivit det rätta. Här ser vi också att örontoppen är rundad vilket förstärker det trubbiga och robusta intrycket. Det jag beskriver är detaljer som har stor vikt för att ge vanen det kraftfulla och robusta uttryck som den skall ha. Märk väl att öronen har 10 poäng. Det är viktigt att de har rätt form och att de är placerade så att de förstärker huvudets karaktär.

Nosen och hakan skall alltså ge den korta avhuggna känslan, inte spetsig eller fyrkantig. Nosen skall vara rosa och örnen skall föredragsvis, vilket är en mycket viktig detalj, vara vita. Det innebär att färg på öronen är godkänt så länge katten i övrigt håller vad standarden säger.

För att nu återkomma till de övriga detaljerna i huvudet så är profilen något som diskuterats en del genom åren då vi ofta fått förklara skillnaden mellan Turkisk Van och Turkisk Angora när det gäller denna detalj. För att undvika missförstånd korrigerades och förtydligades standarden på den här punkten för några år sedan. Turkisk Van skall ha en mjukt rundad panna och den skall också följas av en mjuk övergång från pannan till den raka nosen. Här kommer en profilbild som beskriver det som standarden säger. Hakan skall vara stark.

Ögon – 5 p
Ja dessa ögon.. så omdiskuterade och så betydelsefulla! Standarden för Turkisk Van ändrades vid årsskiftet och från att vi haft poäng på ögonfärgen togs det bort efter att en motion som ändrar den detaljen gått igenom. EMS-koden 62 är inte alls samma för Turkisk Van som tillexempel för perser. I vår standard stod färgen light amber = ljus bärnsten. Men koden 62 är i FIFe general parts samma sak som orange, vilket inte stämmer överens med någon Turkisk Van. Ni kan läsa mer om syftet och bakgrunden till denna standardändring längre fram i tidningen.
Det som däremot ger poäng är formen och placeringen. Ögonen skall vara stora och lite snedställda och det är viktigt för att katten ska få rätt uttryck. De ska inte vara så snedställda att ögonen blir till smala springor eller stora och runda klot. Här följer också några bildexempel på bra ögon.

Kropp – 30 p
Den del av rasens standard som kan ge absolut mest poäng är kroppen. Kroppen skall vara lång och robust. Katten skall kännas muskulös, men ändå vara av medium typ. Här är ett bildexempel. Kan hända läggs ganska lite vikt vid kroppen på utställningar trots att det är det mest poänggivande. Det kan vara så att det helt enkelt säger sig självt när du lyfter katten – det känns om det är rätt kroppkonstruktion eller inte. 

Ben, tassar och svans ingår poängmässigt i kroppen. Tassarna skall vara runda med mycket päls mellan tårna. Benen skall vara av medium längd. Svansen, som också spelar stor roll för helhetsintrycket, skall vara medium lång och buskig. Vad är en medium lång svans? Det beror så klart på hur lång kropp katten har. Men om en lång svans ska mäta över kattens skuldror så ska en medium lång svans mäta fram till skuldrorna.

 Päls – 25 p
Den mest omtalade och uppmärksammade delen i standarden för Turkisk Van är pälsen. Inte för sin textur utan för dess mönster.

Men innan vi kommer dit så ska vi gå igenom pälsens kvalitet. Den skall vara silkig och utan underull, dessutom vit – utan inslag av gult i det vita. Vad betyder allt detta nu då? Jag ska visa bilder på päls men det kommer inte ge samma intryck som det gör att lägga händerna på en perfekt Turkisk Van päls. Känslan skall vara den av kashmir! Det är inte lätt att beskriva men det är det närmaste jag kommer. Det är viktigt att veta att underull är något som gör att pälsen lättare håller ihop. En van kan aldrig se ut som en maräng, gör den det så är det troligen inte rätt pälskvalitet. Däremot så är en van med rätt kvalitet gnistrande vit och mycket silkig att ta på. En van kan ha både längre och kortare päls, det är inte samma sak som att kvaliteten är fel eller rätt. Många Turkiska vankatter, om än inte alla, ser mycket korthåriga ut på sommaren medan en del ser ut som stora pälsmonster på vintern. Det kommer från ett klimat med väldigt stora variationer. Se bilden här för exempel på fin pälskondition.

Nu till mönstret. Lake Van har gett namn åt en hel färgfördelning som nu kan appliceras på många olika raser. Vi har 25 poäng på pälsen – inte mönstret. Jag skulle vilja säga att det är mönstret som är lättast att bedöma på en katt på en utställning. Vi vet, när vi åker med våra katter på en utställning, om fläckarna i vanmönstret håller för poängen eller inte. Det är allt ovanstående som är tyngden i bedömningen. Det är det som gör mig som uppfödare uppmärksammad på om jag är på rätt väg. Det finns många katter med perfekt vanmönster men utan att ovanstående standard stämmer alls. Både huskatter, katter av andra raser och (!) vankatter. Det är därför som standarden är så viktigt.

Det som gör det hela lite speciellt är att färgmönstret för Vanmönster, 01, beskrivs på ett sätt i FIFe generalparts och ett lite annorlunda sätt i standarden för Turkisk Van. Några saker vill jag bara nämna först.
Oavsett var vi läser om vanmönstret så skall svansen alltid vara färgad, gärna med en bit av färgen upp på rumpan. En vanmönstrad katt skall alltid ha två fläckar på huvudet som skiljs åt av en vit bläs. Detta kan inte tolkas på olika sätt.

Turkisk Van är godkänd i färgerna röd, svart och svart sköldpadd, med och utan mönster. Dilution av dessa färger är också tillåtna, creme, blå och blåsköldpadd med och utan mönster. Vi väljer att kalla det agouti i stället för exakt vilket mönster det är eftersom det ofta kan vara väldigt svårt att avgöra när katten har så lite färg som en vankatt normalt har.

Så till skillnaden. I standarden för Turkisk van kan vi läsa att det är ok med en del extra fläckar. Det står ungefär så här: En del katter har små oregelbundna fläckar i de godkända färgerna. Detta skall inte vara diskvalificerande för en annars bra katt.

I FIFe generalparts kan vi läsa att max tre fläckar är godkända, därefter är katten diskvalificerad från tävlan. Under åren har detta bedömts väldigt olika då många andra raser än just Turkisk Van tävlar i vanmönstret.

Som uppfödare av rasen så kan jag säga att fläckar är ett lotteri. Vi har i vår rasförening samlat in data för att kunna se hur fläckarna nedärvs men det har inte varit lätt att hitta någon röd tråd. Perfekta fläckar är det vi alla önskar men som vi också vet är en näst in till omöjlighet. Vi vet dock att i en liten ras måste många andra aspekter tas in i beräkningen när vi bestämmer vilka katter vi använder i avel. Fläckar kan då vara det minst viktiga eftersom dessa är det lättaste att avla bort i nästa generation.