Av: Emma Rytorp
Jag tänkte berätta några korta berättelser ur mitt liv tillsammans med min familj. Den består, förutom av mig, också av min sambo Andreas och huskatten Phoenix, persern Lucy och de Turkiska Vankatterna Fia och Ture.
Toalettbesök
Att gå på toaletten kan tyckas vara en struntsak. Något man gör dagligen som människa och inte lägger så särskilt mycket vikt vid. Men man blir väldigt varse om att man gör det och hur ofta man gör det när man har Turkisk Van. Det är inte alltid så spännande att läsa om andras toalettbesök, men för att förtydliga lite om hur det är att leva med Turkisk Van kan det bli en intressant historia.
Så fort man närmar sig toaletten, innan man ens har öppnat dörren, eller tänkt öppna dörren för den delen, så stormar Fia fram. Hon springer mellan mina ben och ska in på badrummet innan mig. Om det är så att jag bara ska gå på toaletten så hoppar hon snabbt och smidigt ner i badkaret och ställer sig under kranen för att sedan jama mycket missnöjt. Ibland undrar jag om hon överhuvudtaget dricker vatten från skålen som är tänkt för det.
Eftersom jag är kattägd så är det bara att sätta på kranen. Katten hoppar upp på badkarskanten och dricker förnöjt av vattnet.
Då kommer nästa katt. Ture, min Turkiska Vanhane. Det går ju nämligen inte att stänga dörren när man går på toaletten. Jamandet och skrapandet på dörren talar sitt tydliga språk. Han gillar också vatten. Så fort han hör dropparna mot badkarskanten hoppar han också ner där i, dock med en större duns. Ture tycker inte att man måste sitta på kanten. Vad gör det om man blir lite blöt? Han dricker gärna direkt i badkaret.
Däremot gillar Ture att sitta på kanten för att leka med vattnet. Han soppar in hela huvudet under kranen och vattnet bildar två små rännilar ner för hans öron. Ture blir väldigt fascinerad av detta. Hur kan det plötslig bli två vattenstrålar? Han studerar dem noga tills hela han är blöt. Då är det dags att gå och värma sig. Och vad passar egentligen bättre än att sätta sig i ett varmt knä, hos matte som av någon underlig anledning också befinner sig i badrummet?
Jag sitter snällt kvar på toan, med kalla, blöta tassar som gärna trampar om kring på mina bara- eller pyjamasbeklädda ben. Efter en stund tröttnar Ture på gos och kel och hoppar ner i badkaret igen. Då gäller det att snabbt som ögat skynda sig upp från toan och gå ut, annars får man en ny blöt-kattupplevelse inom kort.
Kärleksförklaringar
När jag skaffade mina Turkiska Vankatter hade jag ingen förhoppning om att de skulle vara några knäkatter. Mina tidigare katter gillar kel men att ligga i knät har aldrig varit deras favoritsysselsättning. Fast jag kan tycka att det är en liten bonus när katterna visar sin uppmärksamhet och kärlek genom att vilja ligga i knät.
Min första riktiga knäkatt blev dock just en Turkisk Van. Fia älskar att krypa upp i knät, framför TV:n, vid datorn eller ligga med nosen ner stucken i nacken på mig när jag ligger i sängen. Att jag inte trodde att knäkatter och Turkisk Van gick ihop har nog att göra med att de är kända för att ha sin egna vilja, att ogilla tvång och att Fia från början var mycket emot att bli lyft och buren.
Men det som är det fina med att ligga i knät är att katten själv väljer. Det är på så vis också ännu mysigare. Att bli lyft och buren var ju något helt annat. Ture, hanen, är på sitt sätt också en knäkatt. Han gillar att ligga hos en i soffan, han kryper gärna upp i knät när man sitter framför frukostflingorna och han kan komma och sätta sig faktiskt lite när han känner att han vill ha uppmärksamhet och kärlek. Den stora skillnaden är att Ture gärna också sätter sig i vems knä som passar honom. Fia väljer med omsorg ut mitt knä och ingen annans är gott nog åt henne.
Ibland kan man känna att det kan vara lite jobbigt när en liten kattdam sover på ens arm när man ska skriva en uppsats på femtio sidor, eller att man måste välja mellan att kela med Ture eller äta upp frukosten. Det är ändå de små kärleksförklaringarna som gör det. Att Turken var en social katt det förstod jag innan, men att de helhjärtat skulle dela ut sin kärlek till oss människor på ett så personligt och fysiskt sätt det visste jag inte då, och det är en av anledningarna till att de är så speciella för mig.
Livliga lekar
Att gå från perser till huskatt var en ganska stor omställning. Persern som kattunge var visserligen ganska vild och busig men huskatten gjorde bilden av min vilda perser ganska tam. Dessutom lugnade Lucy, persern, ner sig betydligt när hon blev äldst i huset. Huskatten hade en period då han var mycket bråkig och jag tyckte att han flög omkring som ett torrt skinn i lägenheten.
Men då hade jag inte skaffat någon Turkisk Van. Livlig, brukar man beskriva dem som. Och det är en sanning med modifikation. Ture, min hane, är livlig. Han kan hoppa högt i luften efter vippor, jaga livet ur huskatten Phoenix, kräva en heltvätt av persern Lucy och allmänt fara omkring som en tok. Han lär sig snabbt, han kan apportera och som en liten hund viftar han på svansen och jamar på ett skällande vis.
Fia hon är inte livlig, hon är sjövild, galen och, ja, jag har aldrig haft en vildare katt! Hon är dessutom intelligent som få. Hon hittar på saker, likt Emil i Lönneberga så har hon hyss för sig. Allt som finns på bord eller bänkar och som kan knuffas ner river hon ner. När det väl är på golvet leker hon med det till det fastnat någonstans där hon inte får fram det och då hämtar hon något annat. Jag har försökt lära henne att inte gå på diskbänken, men hon är ändå där så fort jag finns utom räckhåll för henne, fast helst så att jag ändå kan se henne. Fia vet att när jag gormar om att hon ska gå ner, att det är henne jag menar. I jul fick min nybakade julskinka ett besök av Fia som glatt mumsade i sig. Även när skinkspadet råkade rinna över kanten på skärbrädan stod hon beredd på golvet med munnen öppen för att smaka den goda skinksmaken.
Fia kan hitta en lös skruv på baksidan av ett skåp, sen kan hon sitta där och pilla med tassen på den lilla skruven tills den lossnar helt och då går att skjuta över golvet som en puck i en hockey rink. Hur hittar en katt en skruv på baksidan av ett skåp? Kanske av samma anledning som den hittar elementen i högtalarna och klöser på dem enbart när vi inte är hemma och kan se det. Till min sambos stora ilska.
Fia är en mycket pratglad tjej som helt enkelt inte kan sitta still. Hon går från noll till hundra på tre röda sekunder. När de andra katterna äter i lugn och ro, då har hon redan något nytt på gång. Buset lyser i hennes ögon, precis som det ska på en Vankatt.